Men så idag var det dags igen för ett sånt där opraktiskt icke-existerande inre lugn hos mig. Ett litet människo-monster strax innanför min bröstkorg som bara vill klättra ut och kasta sig över alla andra. En jobbig Amanda. Sov cirkus noll timmar inatt och de där tio minutrarna jag lyckades blunda lite drömde jag mardrömmar så att jag vaknade gråtandes. Med andra ord, en inte helt mysig dag om sanningen ska fram. Det hjälper inte heller att det är så satans mycket att göra på jobbet just nu att jag med jämna mellanrum går in och gråter bakom paketen på lagret. Det här med internetshopping och att behöva stå bakom disken när folk ska hämta sina grejer är inte att leka med ska ni veta. Inte nog för att vi får 11 påsar med brev om dagen och 7 burar paket, folk verkar också beställa allt tungt de kommer över. Därför har jag de senaste tre dagarna släpat ut snowracers, bilbarnstolar och andra diverse otympliga tunga grejer som får vem som helst att begrunda sin egen fysiska styrka. Klättrar i hyllor och får träningsvärk efter. Bröl.

 

Har som helst, om mindre än en vecka är det julafton och jag har på ett ungefär lika mycket jälstämning i min kropp som en sten. På allvar, helt tomt. Vet ej om det beror på den för min del behagliga temperaturen ute eller det faktum att jag ju givetvis jobbar alla dagar över jul, men, jag klagar inte. Gillar inte kalla vintrar. Det är något med att behöva gå ut och inse att det där vita som ligger på marken inte matchar ens hudton eller att de timmarna när ljuset faktiskt tittar fram på dagarna är lika med en halv nanosekund som bara inte fungerar för mig. Nu ska jag dricke en balja c-vitamin och be till gud att jag inte blir sjuk trots att detta lilla små-onda i min hals visar på annat. Håll tummarna för mig.