Önskar att jag hade något trevligt att berätta men as we speak har jag precis avslutat en period med konstant jobbande varvat med väldans många timmar på gymmet. Därav den rådande tomheten här på mitt lilla internethem. Det är ju så såhär års, tid för spontana vardagsutgångar och vinglande i för höga skor finns inte, istället är det alltid mörkt och blött och nu när slasket kommit så önskar man på daglig basis att det var möjligt att injicera pepp i armen för att slippa gå under när väckarklockan ringer. Det och så hoppas man varje morgon att det var kaffe som kom ur kranen istället och att det fanns något som botade ens konstanta blekhet, men icke. Det är ju det som är det fina med vintern. Buhu.

 

Hur som haver, imorgon ska jag jag jobba ett 10 timmars pass men sen, SEN mina kära vänner får jag också gå på helg. Och det är samma visa varje gång ledigheten närmar sig, det pirrar i kroppen, en plötslig inre frid infinner sig, tio timmar känns helt plötsligt som en bagatell och den där sekunden när klockan slår över till hemgång så jublar alla atomer i min kropp och jag lämnar min arbetsplats dansandes. Nästan så iallafall. Och det är inte det att jag inte tycker om mitt jobb, det är bara det att känns så förbannat bra att få vara fri från allt vad arbetsmoral innebär typ en enstaka gång i månaden. Dricka ett glas vin för mycket en lördagkväll utan ångest för att behöva jobba bakfull, stänga av ljudet på mobilen så att ingen kan väcka en 07.45 för att fråga om man vill börja tidigare, och så den här fantastiska uppfinningen sovmorgon, ja ni fattar. Helger är det bästa jag vet.