Mina vänner. Om ni är kvar? Vill ännu en gång hälsa att jag lever och mår alldeles utmärkt, och att anledningen till den rådande tystnaden på denna lilla blogg inte är ett bevis på en plötslig död eller flytt till land utan internet och teknik. Om sanningen ska fram har jag bara precis som alla andra gånger jag skyllt den konstanta tomheten här, låtit livet gå före. Och det är inget spännande liv då i form av fabulösa fester, nätter utav dansande och spännande främlingar, utan tvärtom. Har mer eller mindre jobbat konstant. Utan överdrift. Andra säger att dom bor på jobbet och skämtar lite glatt, jag menar på fullaste allvar att jag ätit alla dagens tre mål där samt sovit halva mitt sömnintag på soffan i lunchrummet. Så pass illa är det. Ni andra har samlat fräknar på näsan, fått solblekt hår och bruna ben. Jag har sålt korv, bråkat med kunder och känt den lilla tinywiny brunhet som fanns på min kropp sakta men säkert lämna mig och ett likblekt ansikte kvar i spegeln. Ja ni hör ju, det är inte mycket att hänga i granen. 

 

Så det är så det ligget till. Nu ska jag dock inte lämna er i tron om att min sommar ligger på minus när det gäller spännande innehåll för två veckors semester hade jag i alla fall, och där hann jag med både en vända till Göteborg, Summerburst samt att rymma iväg till Barcelona på en 7-dagars visit. Och där emellan har jag faktiskt besökt både stränder och grillat i solnedgångar, samt druckit vin, ätit jordgubbar och hängt i parker. Ni vet, sådant som hör sommaren till. Nu har jag två dagars semester kvar och dessa ska spenderas med människor jag tycker om, samt till att sova minst 12 stabila timmar i min egen säng. Efterlängtat utan dess like.