Jaha hej på er kära vänner. Här sitter jag en söndag och försöker greppa det här med att jag har slutat skolan. Inte helt officellt än, har själva studenten kvar, men studiemässigt så är jag färdig och nu väntar istället praktik fram till 5 juni. Vet inte riktigt hut det känns. Slog mig som en spark i magen igår att jag aldrig mer kommer galoppera in genom de stora dörrarna till vår skola med andan i halsen för att inte komma sent (vilket jag alltid gjorde ändå), eller sitta på medialektionerna och svära högt över att InDesign inte fungerar, kommer inte heller få bråka mer med Tanja, trilla in bakis på religionskunskapen en torsdagmorgon, kollektivhata Svante eller ens få gå med mina klasskamrater till tasty thai på skoltid en enda gång till. Phu. Det är mycket att ta in. Så mycket att jag faktiskt på riktigt överväger att gråta en skvätt, men som sagt jag har inte riktigt förstått det än. Det kan så klart bero på att jag i princip har varit full sen i fredags men buhu, det är lite läskigt faktiskt. Så många timmar som spenderats på detta ställe tillsammans med så många människor under dessa tre års tid. Och nu är det över, finitio, shlut. Vill bara ropa på hjälp och elda studenmössan, hur träffar man nya människor utanför skolan?? KP jag är inte redo för det här.