Jaha hej på er kära vänner. Här sitter jag en söndag och försöker greppa det här med att jag har slutat skolan. Inte helt officellt än, har själva studenten kvar, men studiemässigt så är jag färdig och nu väntar istället praktik fram till 5 juni. Vet inte riktigt hut det känns. Slog mig som en spark i magen igår att jag aldrig mer kommer galoppera in genom de stora dörrarna till vår skola med andan i halsen för att inte komma sent (vilket jag alltid gjorde ändå), eller sitta på medialektionerna och svära högt över att InDesign inte fungerar, kommer inte heller få bråka mer med Tanja, trilla in bakis på religionskunskapen en torsdagmorgon, kollektivhata Svante eller ens få gå med mina klasskamrater till tasty thai på skoltid en enda gång till. Phu. Det är mycket att ta in. Så mycket att jag faktiskt på riktigt överväger att gråta en skvätt, men som sagt jag har inte riktigt förstått det än. Det kan så klart bero på att jag i princip har varit full sen i fredags men buhu, det är lite läskigt faktiskt. Så många timmar som spenderats på detta ställe tillsammans med så många människor under dessa tre års tid. Och nu är det över, finitio, shlut. Vill bara ropa på hjälp och elda studenmössan, hur träffar man nya människor utanför skolan?? KP jag är inte redo för det här.

Ja vissa söndagar vaknar man helt enkelt inte i skick. Som denna. Krälade ur sängen vid 10 och grät pga uttorkad. En är helt enkelt inte i tillstånd att bete sig som människa efter lång natt på andra sidan stan och diverse vinglas inblandade. Men kul hade vi. Den trogna skaran arbetskollegor som heller aldrig missar en lördagsutgång dök också upp i vanlig ordning och så vi vallfärdade till Fasching. Möcke trevligt.

 

Idag var givetvis inte lika trevlig och den kollektiva bakisångesten på jobbet slog nog värre än vanligt när allting helt kaosartat spårade ur. Ni vet när ingenting fungerar, allt skiter sig och den enda möjliga utvägen bara är att krypa ihop till en boll och rulla in ett hörn. Precis så. Fick inte rast på en mindre evighet och det är så svårt att vara snäll när man på riktigt skulle kunna mörda för att få äta upp den där grillade kycklingen som kunden ska köpa. Slutade nästan med ett mindre raseriutbrott och tårar. Men bara nästan.

 

Nu har jag kommit hem och sitter här och dricker te. Ska väl ta mitt ansvar som människa och duscha och skrapa bort sminket. Någon måtta måste det väl va liksom. Kram på er

Ja hej på er. Nu var det utan överdrift väldigt, väääldigt länge sen jag uppdaterade denna lilla blogg. Vet inte vad jag ska skylla på denna gång, livet?? En tur till thailand, ett projektarbete, en massa timmar på jobbet och ni vet allt annat vardagligt jox som tar tid har dragit ut på det. Men: nu är jag tillbaks. Eller tillbaks och tillbaks vi får väl kalla det plötslig brist på bättre tidsfördriv för det var fan år och dagar sen jag på allvar hade tid att sätta mig ner och knappra lite på tangentbordet bara för skojs skull. Så vi får väl helt enkelt se hur längre det varar. Annars är ni ju ändå vana nu med ett inlägg per årtioende så det ska väl gå prima. Puss då