Igår var jag en dålig människa. Hade humöret från hell och kände mig kapabel till att slåss om någon så sa hej på fel sätt. Som tur var,  så var jag ensam hemma och kunde lätt ta ut mitt anger på typ kuddarna i sängen eller vattenkokaren som vägrade fungera (ERRRR). Men sen behövde jag gå till bussen och det brukar ju inte vara någon big deal men herre gud, igår var det utan dess like. Tämjdes med alkisar, alldeles för mycket människor och en gnällig unge. Det sistnämnda kan ha varit det värsta jag gått igenom, jag skämtar inte ens. Får spasmer i armen av att bara tänka på det nu. Det värsta var att bussresan tog typ två timmar dörr till dörr och ungen var kvar tills en station innan jag skulle av. Jag grät mer eller mindre när jag gick av bussen, högre än ungen också. Fick lägga om mina planer lite och ta mig till närmsta affär för att köpa något ätbart. Tänker inte erkänna det men det kanske, kanskeeeeeee, kan ha varit mitt blodsocker som spökade. Men antagligen inte, det var ungens fel helt klart.