When we love, we look pretty.
Tjänare! Vaknade way too sent i morse och hade zero chanser till att hinna i tid till skolan. Panikade en stund, men sen använde jag mina superheropowers och gjorde allt jag skulle racersnabbt. Typ. Eller äsch, det gjorde jag inte alls det. Jag bara skämta. Ärligt talat så tog det typ MINST ett halvår att bli klar, och jag stressade så att jag fick Parkinsons literally speaking. Spillde ut téet på mig själv, brände mig i fejset med plattångsfan och missade ögonen när jag försökte sätta på mascara. Livet jobbade emot mig och ett antal vredesutbrott senare kom smidig_chey_94 till sist fram till skolan, lagom grinig. Eh. My mind doesn't work on monday.
Hur som helst, tänkte dra ihop något här om vad vi gjorde idag men vid det här laget vet ni ju hur det brukar låta. "Vi gör inte så mycket i skolan just nu"..
Killarna tejpade fast Fredrik i en stol, Vår mentor sa "Nu kan ni ta upp datorerna och facebooka så in i helvete", och så fick vi sluta tidigare på matten.
Det enda som skiljde sig ifrån andra måndagar var den oförberedda diagnosen vi fick göra på engelskan. Och svaren skulle vi sen skriva på datorn.
Mamma, jag lovar att jag inte använde google.
Vi hann med en vända till vårt sushiplace på lunchen också, och jag lärde mig fortfarande inte det här med pinnarna. Vad är grejen med att man ska sitta där och känna sig som Harry Potter och typ utgöra en risk för sina medmänniskor då det inte är omöjligt att man någon gång råkar tappa pinnfanet och slänga den i ögat på någon? Alltså nä, jag förstår verkligen inte. Det blir inga jäkla pinnar för min del. Någonsin.
Hmm what else? Blir lite slöfasoner på det här nu, ska prata klart med några på msn och sen sova. KRAM