I could go underground but you still be inside. I could shout out of the world. I could move from this town but you're still in my blood.
Wops. Ingen upping igår. So sad. I Blame it on the boogie. Eller asså faktiskt så blamear jag it on isa. Hängde där all night och människan är ju så överdrivet bra så jag åkte hem late. Och väl hemma typ dog jag i sängen på en nano. Today har dagen varit lame. Blir lite sur. Har aldrig haft trubbles med att jag låter människor köra över mig förut, men nu är jag så jävla tpl_aka_trött_på_livet hela tiden så jag orkar inte bry mig när det väl händer. För trött för att slösa energin liksom. Bara dumt egentligen för iäm the one som blir drabbad i slutändan. Samlar all anger någonstans inside och atombombar till slut någon jag bryr mig om som jag vet kan hantera allt när det blir för mycket för mig själv. Ja ni hör ju, maxade issues.
Men grejen är att jag valde att ta ett steg tillbaka istället för två steg fram den här gången. Jag behöver inte stå i centrum för att känna mig bekräftad. Behöver inte vara den som hörs eller syns mest. Jag har så mycket pondus som jag känner att jag behöver liksom. Men bara för att jag inte visar den tjugofyra sju så betyder det inte att den inte finns. Och det betyder inte att folk kan stampa på mig hur som helst. Förstår inte grejen. Respekt är så jävla underskattat och ytlighet är så jävla överskattat.
Sorry guys. Blev dravel igen. All cred till er som läser ändå. PUSS
Så sant, finis! Låt ingen jävel trampa på dig! Och nu tänker jag säga att du är snygg - igen. Och det är fan inge fjäsk, heller! ;) Just tellin' the truth. <3
"Respekt är så jävla underskattat och ytlighet är så jävla överskattat." Kunde inte hålla med mer min vän.