Vi föddes för att vinna, men föll i horisonten. Tusen skeva bilder, i frihet är jag fången. Staden äter upp mig, kastar ut mig våldsamt. Men våra hjärtan brinner, när allting annat slocknat.
Well hello there. Nobelpriset till människan som kom på billys pannkakor foshoo. Woop. Igår satt jag uppe way to länge och kollade arkiven i min blogg. Och man blir så sjukt sentimental. Tänk från början då jag var typ fjorton år. Smink regerade mitt liv, hade en miljon so called friends och tyckte jag var ballast i stan som fick vara ute till tolv. Trodde jag mådde bra liksom men behind all that var jag rädd för halva världen och ledsen så det gjorde ont för päronen som skiljde sig och för att flytta ifrån favoritplatsen på jorden. Tror aldrig jag nämnde någonting om det här. La alltid ut bilder i stället. Och sen har det typ alltid blivit så. Diverse jobbiga delar i mitt liv, vänner som inte varit vänner, heartbreaks, och allmän crap som tyngt ner mig. Alltid bilder. Och låttexter ifrån musik jag lyssnat på då. Och som jag idag varken kan se eller höra för att det är så cepemycket feelings i dem. Det är stört. Och ganska värt. Fattar inte vad jag skulle gjort om jag inte publishat skiten här. Blubb blubb. Säger ju att man blir sentimental. Kör ju typ fortfarande samma race fast med lite mer ord idag. Insåg att man faktiskt kan skriva lite shit också. Sometimes. Yadayada. Anyways, känns som att utekvällen i fredags is paying off för min hals is a killer today. Det blir att kurera sig ifrån det all day long, typ. Puss
Kommentarer
Trackback