Om alla slag det slagit för någon annan bara varit tvingade och på låtsas

Tror inte jag är så mycket för kärlek egentligen. Hur fult det än låter och hur ont det än gör i mig att säga det. Visst vill jag falla headleassly recklessly, rakt ner pladdask för någon men först måste någon dyka upp. Och att falla för någon med flit är inte kärlek för mig. Feelings ska kännas, inte hittas. Inte letas fram. Kärlek ska inte vara tvivel, undran, sårande, och heartbreaking. Och det ska inte vara pressure och ångest. Min kärlek ska inte vara så. Och jag är inte kär nu. Blir kanske inte kär och ska nog inte heller vara kär. Därför att så länge den inte kan vara så, så vet jag att den inte kommer att vara på riktigt. Och jag har inte hjärta nog att falla för nästan, för att jag borde och för att det kanske kan bli bra. Dels för att mitt eget hjärta går sönder men också därför att jag förstör någon annans. Och hur många backups har ett hjärta egentligen? Och hur kan vi veta om hjärtat kan slå ärligt i slutändan om alla slag det slagit för någon annan bara varit tvingade och på låtsas? Och hur vet vi att det kan slå igen överhuvudtaget på samma sätt som innan när sanningen kommer fram? Jag är inte så mycket för kärlek egentligen. Hur fult det än låter och hur ont det än gör i mig att säga det. Därför att all kärlek jag sett har varit lögn. Jag vill ha kärlek som betyder någonting. Inte en lögn som betyder någonting.

The only way to find love is to stop looking. <3 Kom ihåg det, finaste, bästaste Amanda.