Lite spännande och ospännande fakta om min träning. För att reda ut hjärnan liksom. Ibland vill jag bara slänga ur mig allt jag vet om det här i ansiktet på någon, prata om vikter och marklyft och om nån stark jag såg på gymmet eller hur jag satte nytt personbästa i någon övning, ja allt sånt, tyvärr finns det ytterst få som orkar lyssna på denna evighetslånga rant eller så är jag så överpeppad pga celcius och endorfiner att det jag vill säga liksom bubblar ur mig i 190 och så förstår ingen ändå. Så, here it goes.

• Det bästa och det värsta med med all träning är att det tar sån jäkla tid att bli stark. Till att det ens syns någon skillnad. Ibland är det vad som driver en, att veta att om man kämpar ashårt, lägger på lite, liteee vikt till varenda gång så kommer det att bli någon skillnad till slut. Och därför fortsätter man. Andra gånger är det här precis det som gör att man helst bara vill lämna in en avskedsansökan till sitt träningsliv och ge upp för alltid. När framstegen aldrig kommer och det känns som att man kämpar sjukt hårt för ingenting. Det går upp och ner mina vänner. Varje dag.
  
  
• Min senaste träningskärlek här i livet är en trevlig liten variant av crossfit. För att ta det i korta drag kan jag berätta att jag på jättekort tid gör jättemycket som är jättejobbigt, och jag måste göra det jättesnabbt. Högintensiv intervallträning med andra ord. Det är fruktansvärt. Och fantastiskt. Och det passar mig så jävla bra för jag får stå längst fram och skrika när det är jobbigt. Samtidigt som den bredvig mig skriker att jag inte får ge upp och någon utav instruktörerna vrålar att jag får göra straff-övningar om jag slutar en enda sekund för tidigt. Jättemycket skrik alltså. Och svett. Det är som en nära-döden upplevelse i träningsform och varenda gång är det någon deltagare som står vid papperskorgen och tror att den ska spy. I dagsläget har jag slutat räkna hur många gånger det varit jag och dessutom har jag lärt mig att det här med träning inte ska vara någon jävla picknick. Det är därför det är kul.
  
  
• En ny kul grej jag märkt på senaste tiden då jag just nu ligger på ett litet underskott vad det gäller kolhydrater i kosten är att jag ibland får sånna sjuka cravings efter helt vanlig mat. Senast igår natt vaknade jag vrålhungrig och det enda jag ville ha var potatis. Alltså verkligen jättemycket. Och imorse var det korv med bröd. Just brödet då framförallt. Antar att det är en helt naturlig reaktion från en kröpp som i vanliga fall lever på pasta med lite mer pasta och typ ett halvt gram köttfärs på sidan av.

• Kan verkligen inte hetsa det här med träning tillräckligt, allt broccoli-ätande, protein-drickande, träningsklädes-köpande, all träningsvärk och allt fysikst såsom psykist tunga är så jävla. KUL. Och viktigt. Jag har aldrig haft så roligt i mitt liv förut. Varenda gång jag kliver in på gymmet, hälsar på alla jag tycker om, får en high five av någon som kör ett pass med mig, har träninsvärk dagen efter jag varit där eller bara i allmänhet varenda gång jag TRÄNAR så njuter varenda liten atom i min kropp. Det kan liksom inte beskrivas i ord. Endorfin-tjut och ett frekvent studsande innan grit-passen säger sitt, att jag inte kan sova på söndagar för att jag är så uppe i varv efter söndags-passen eller bara i allmänhet att jag utan ångest hänger där mer än jag hänger hemma är ett sånt fint bevis på det. Älskar.