Jag vill att livet ska förändras, jag har kämpat hårt för att förändra och förbättra, men ibland känns det bara som att man tar ett steg bakåt hur hårt man än kämpar. Jag försöker verkligen att vara stark och jag lyckas för det mesta. Men anledningen till att jag stundtals hatar privatlivet är att man aldrig kan kontrollera det. Det skrämmer mig att inte ha kontroll och det enda du inte har kontroll över det är känslor. Jag hatar dem vid tillfällen. Och varje gång jag tar ett steg bakåt så blir jag besviken på mig själv på samma sätt som jag blev när jag fick dåliga betyg i skolan som jag skulle hem och visa upp för mina föräldrar. Jag ville alltid vara bäst inför dem, även om jag visste att de blev stolta så länge jag gjorde mitt bästa, det var egentligen alltid bara inför mig själv jag ville vara bäst.

 

Gud mitt liv är så jävla innehållslöst just nu att jag lika gärna skulle kunna börja äta blodpuddding och dricka multivitamin till middag varje dag och det skulle ändå vara bättre än botten.