Nu blev det såhär igen. Har ylat sen klockan 18 och tårarna står i 90 grader pga så jävla olycklig. Vill kalla det existentiell livsångest och skylla på utmattning men detta är mer än bara några timmar för lite sömn och ett hetsigt day to day living. Ibland så lyckas bara den där ångesten förflytta sig in i ens lilla hjärtutrymme och så gör det så djävulskt ont att man på allvar skulle kunna slita ut det med våld bara för att komma undan. Vill bara ligga som en hög på golvet för att det känns som att väggarna på denna kropp snart kommer rasa in. Ajaj. Ibland är jag den värsta jag vet.

OBS är ej olycklig i allmänhet. Bidragande faktorer kan vara att jag inte ätit, tvättat håret eller sett solens strålar på en mindre evighet. Är med andra ord världens mysigaste tjej.

Ps: bifogar den enda bilden i hela världen som alltid gör mig glad i hopp om att ni kan förlåta mig för att de enda gångerna jag faktiskt komponerar ihop ett blogginlägg här så blir det gråtfest.