Om bakfullhet och bästa vänner
Så idag vaknade jag upp 1 timme innan bussen hem gick med trassligt hår och i den värsta bakisdimman någonsin. Pillade i mig lite gröt samtidigt som jag skrapade av sminket och dammsög bort alla kapsyler och diverse matrester från förfesten igår innan jag begav mig mot mot stan för en dejt med mina honor. Och det är det här jag älskar med dem. Där kom jag med en människo-kvalité på typ minus 100, sliten som ett as och iklädd en tröja med kaffefläckar på. Och trots denna mindre fagra syn så fick jag ändå följa med och äta hemmagjord pizza och ligga i horisontalläge i en soffa som inte är min egna och ventilera ut min bakisångest. Och det är fantastiskt. För oavsett om det handlat om kärleksbekymmer eller mens så har jag alltid kunnat ringa alla tider på dygnet och spytt ut alla mina känslor som gör att man bara vill möblera om där innanför bröstkorgen ibland. Och varje gång lyssnar dem och berättar att livet går vidare fast att jag bestämt hävdar att det inte är så. Jag älskar mina vänner. Så mycket att det gör ont ibland.
.
Kommentarer
Trackback