Så för en månad sen planerade jag varenda liten ledig sekund av livet för att inte kunna tänka efter. Idag bokar jag också upp säkert 90% av all min tid men det är för att jag vill. Och inte lika mycket pga dåliga nerver samt rädsla för att behöva känna efter hur det känns (i hjärtat) (vilket jag gör så fort jag tar det liiiite lugnt. Eller ska sova..) Undrar om det beror på något life-changing wake up call eller x antal timmar hos bup. Fast det känns inte så. Men är det fel att säga att det beror på någon annan? Är fortfarande samma instabila jag fast med lite mer koll på läget. Samt helt rätt personer runt omkring.