Folk mår så svinigt dåligt just nu att det bara är nasty. Jag menar det. Ser hur hela mitt kollektiv faller samman. Det krånglar med tjejen, det krånglar med killen, det krånglar hemma eller så krånglar det någon annanstans. Vad är det med våren och att äta upp folks soul? I don't get it. Dessutom är man inte särskilt duktig på att pusha någon heller. Jag  menar jag, om någon, ska inte säga något. The major process på min dag är att kliva upp och inte få psykbryt för att flingorna är slut. Eller för att bussen är typ två minuter sen. Man är inte långt ifrån att lägga sig ner och ge upp då. För att inte tala om hur mentalt stabil man känner sig när man grinar åt Extreme Home Makeover. Värst är det när man ligger inrullad i sitt täcke och glor på väggen femtioelva timmar i sträck. Kåmpis, det går inte bra nu.