I'm falling apart, I'm barely breathing. With a broken heart that is still beating

Var det tur tror du? Att vi sprang på varandra och visade sig vara nästan exakt likadana. Att vi delade ett halvt ögonblick som ledde till en hel historia. Var det tur det? Att du passade mig som min andra halva och jag som din. Att vi kompletterade varandra. Att allt jag inte klarade, klarade du. Och tvärtom. Var det tur? Att allt blev vårt istället för ditt eller mitt. Att han och hon blev dem, att du och jag blev vi. Var det tur?

För jag tror inte att det var det. Idag känns det inte som tur. Tur hade det kanske varit om vi aldrig sprungit på varandra, om vi aldrig delat ett ögonblick, aldrig blivit en historia. Tur hade det kanske varit om vi aldrig blivt dem och oss, om vi aldrig delat någonting alls. Tur hade det varit om vi idag inte var så trasiga, om våra själar aldrig mötts och upptäckt att de var varandras mate. Tur hade det varit om vi hade sluppit undan varandra, sluppit bli kära. Då hade vi gått härifrån nu, som vem som helst som aldrig varit kär. Som vem som helst som aldrig hade fått hjärtat krossat. Och vi kunde sagt att vi hade haft turen, turen att aldrig fått hjärtat av på mitten.

sant.